Väcka läslust i förskolan
Intervju med Åsa Delblanc
När barn blir nyfikna och engagerade i böcker, får de inte bara ett rikare ordförråd och bättre språklig förståelse, utan även en ingång till ett kritiskt tänkande
Varför skrev du denna bok?
Jag skrev boken för att dela med mig av min passion för läsning och barns språkutveckling och för att visa hur vi kan väcka läslust redan i förskolan. Jag ville också samla mina erfarenheter och den senaste forskningen om läsning och undervisning i förskolan på ett lättillgängligt sätt. När barn blir nyfikna och engagerade i böcker, får de inte bara ett rikare ordförråd och bättre språklig förståelse, utan även en ingång till ett kritiskt tänkande. Det är något jag brinner för och vill inspirera fler att arbeta med.
Vad bidrar den med till förskollärarstudenter respektive verksamma pedagoger i förskolan?
- Förskollärarstudenter: Boken ger en god grund att stå på när det gäller att resonera med hjälp av teoretiska perspektiv. Genom hela boken belyser jag läsning genom två olika perspektiv, det sociokulturella och det poststrukturella. Detta ger lite olika ingångar till hur vi kan förstå läsning i förskolan, och öppnar för sätt att tänka kring och arbeta praktiskt med teoretiska perspektiv i förskolan. Vidare ger boken konkreta förslag och visar på en metodik kring hur man kan arbeta med böcker i vardagen. Den hjälper studenter att snabbt koppla teori till praktik och erbjuder idéer för hur man skapar läsfrämjande miljöer i förskolan.
- Verksamma pedagoger: Den fungerar som en inspirerande verktygslåda för att fortsätta utveckla läsaktiviteter och metoder i barngrupper. Oavsett om man arbetat i många år eller är ny i yrket kan boken bidra med nya perspektiv, praktiska tips och reflektioner. Den kan också väcka diskussioner i arbetslaget kring hur man gemensamt kan stärka barnens språkutveckling läslust, och inte minst, deras empati och kritiska tänkande. Detta arbete är extra värdefullt i tider då hela vårt demokratiska samhällsbygge kan sägas vara i gungning.
Utdrag ur boken
Kaos när man läser högt i förskolan – är böcker tråkiga?
Upptäckten att lässtunden kan bli kaotisk och att barnen inte visar intresse för det lästa, delas med många av mina studenter som provat högläsning i den verksamhetsförlagda delen av förskollärarutbildningen. Det mest centrala för att läsningen ska fungera verkar vara att studenterna tar sig tid att först bygga en relation med barnen innan de högläser. Barnen behöver veta vad som förväntas av dem, vad läsningen egentligen går ut på. De behöver tränas och socialiseras in i läsning på samma sätt som de socialiseras in i andra aktiviteter. De behöver se hur de vuxna gör, och hur kompisarna gör. Ta exempelvis måltiden i förskolan. Då barnen ser hur andra barn gör vill de ganska snabbt hålla i en gaffel och kniv, och inte äta med händerna (som de flesta barn börjar med då de första introduceras för mat). Vi förväntar oss alltså inte av barnen att de direkt ska kunna att äta med kniv och gaffel och sitta ner på stolen medan de äter. På samma sätt kan vi inte förväntas oss att barnen ska klara av högläsning eller ens tycka om det innan de fått träning i det. I förskolan socialiseras barnen snabbt in i vad måltidsritualen innebär, och på samma sätt behöver vi tänka kring läsningen. Det kanske inte går dem första, andra eller ens den femte gången, men till slut kommer barnen att känns igen och förstå vad som förväntas av dem.
Om det blir kaosartat i barngruppen, kanske det inte alls är så att det orsakas av att barnen inte tycker om temat. Fundera i stället över om det kan vara så att barnen inte känner igen det som erbjuds dem och därför saknas förförståelse av vad som förväntas av dem vid lässtunden. Låt därför socialiseringen in i läsningen få ta tid – och ge inte upp!
