Sociala rörelser i Sverige – Politiska protester och aktivism från 1945 till idag
Intervju med Jan Jämte, Magnus Wennerhag & Måns Lundstedt
Med den här boken vill vi visa hur sociala rörelser fortsatt varit centrala för den svenska politiska och kulturella utvecklingen, och att rörelsernas historia därmed är en del av samhällsutvecklingen i stort.
Boken Sociala rörelser i Sverige introducerar femton sociala rörelser som varit betydelsefulla i Sverige från 1945 och fram till i dag, från fackföreningsrörelsen, kvinnorörelsen och miljörörelsen till den radikalnationalistiska rörelsen, djurrättsrörelsen och ortenrörelsen.
Vi har passat på att ställa några frågor till bokens redaktörer.
Vilka kunskapsluckor eller missuppfattningar om sociala rörelser vill ni belysa med denna bok?
– Det har länge saknats en bok som tar ett helhetsgrepp kring de sociala rörelsernas betydelse i Sverige, säger Jan Jämte, statsvetare i Örebro. Olika former av politisk aktivism har spelat en avgörande roll för samhällets utveckling efter andra världskriget, men om man jämför med andra sätt att göra politik, som exempelvis inom politiska partier, så har sociala rörelser fått alldeles för lite uppmärksamhet i forskning i Sverige.
– Vi ville skriva en bok som samlar många betydelsefulla sociala rörelser i ett och samma verk och inom en tydlig redaktionell ram. Det gör det möjligt att jämföra rörelserna med varandra och att tala om deras politiska och kulturella betydelse.
Vilka möjligheter har då sociala rörelser att påverka politiken och samhället på lång och på kort sikt?
– Rörelser påverkar både politiskt och kulturellt, säger Jan. Politiskt har rörelserna format hela det politiska landskapet, exempelvis genom att ge upphov till en rad politiska partier eller påverka vilka konfliktlinjer och frågor som präglar samhällsdebatten. Rörelserna har också utgjort en central del av en kritisk offentlighet, där tiotusentals människor fått erfarenheter av att granska, debattera och organisera sig för förändring. Kulturellt påverkar rörelser genom att förändra exempelvis normer och tolkningsramar, något som skapat stora attitydförskjutningar i delar av befolkningen över tid.
Ni skriver att politisk aktivism har ökat medan engagemang i partier har minskat – varför tror ni att det är så?
– Tvärtom mot vad många tror har det sedan 1945 blivit vanligare att människor i Sverige deltar i demonstrationer eller på andra sätt ger uttryck för sina åsikter, säger Magnus Wennerhag som är sociolog vid Södertörns högskola. I allt större utsträckning sker detta utanför partierna. Men samtidigt handlar många rörelsers protester om att påverka politikerna, så man kan säga att partierna fått en delvis annorlunda roll än tidigare.
– Ibland leder också rörelser, som uppmärksammar frågor som få eller inga politiker hörsammar, till att nya partier skapas. Sedan 1980-talet har vi fått se hur en rad partier med rötter i rörelser – till exempel KD, MP, SD och FI – kommit in i riksdagen eller andra beslutade församlingar.
Vad hoppas ni att läsarna tar med sig efter att ha läst boken?
– Att de stora folkrörelserna spelade en stor roll för det moderna Sverige är det knappast någon som skulle förneka. Med den här boken vill vi visa hur sociala rörelser fortsatt varit centrala för den svenska politiska och kulturella utvecklingen, och att rörelsernas historia därmed är en del av samhällsutvecklingen i stort. För den som vill förstå de utbrott av rörelseaktivitet vi då och då ser – tänk bara på de senaste årens klimatrörelse – är det dessutom viktigt att se hur det som sker idag ofta har rötter som ligger betydligt längre tillbaka i tiden.
– I ett lite bredare perspektiv hoppas vi så klart att läsarna ska bli inspirerade att själv engagera sig i de frågor de bryr sig om, säger Måns Lundstedt, sociolog och postdoktor vid Göteborgs universitet.
