Ensidig forskning om autism och adhd påverkar flickor negativt
Forskningen på flickor med autism och adhd har länge släpat efter, vilket ofta har lett till sena diagnoser och att flickors mående inte tagits på allvar. Maria Bühler, leg. psykolog och specialiserad inom neuropsykologi, har nyligen skrivit boken Flickor med autism och adhd – En guidebok för föräldrar och professionella (Studentlitteratur, 2020) med syfte att öka kunskapen och nå ut med forskningen på ett lättillgängligt sätt.
Allvarliga konsekvenser för flickor utan diagnos
Maria Bühler ser två tydliga konsekvenser av att flickorna glömts bort i forskningen om adhd och autism. Flickorna lyckas ofta vara samlade i skolan medan deras svårigheter syns i hemmet där de kan slappna av. Detta leder till skilda meningar mellan skolan och föräldrarna om hur flickorna mår, som i sin tur kan leda till misstro gentemot föräldrar från personal i t.ex. förskola och skola. Utöver detta upptäcks ofta flickorna av vården först när de har utvecklat psykisk ohälsa i tonåren, och då är risken stor att flickorna snarare får behandling utifrån ångest och den bakomliggande neuropsykiatrin missas. I värsta fall ökar då den behandling som erbjuds det psykiska lidandet.
Tydliga könsskillnader
Skillnaden i hur symtomen yttrar sig skiljer sig mycket mellan flickor och pojkar, särskilt vid autism. Flickor med autism liknar neurotypiska flickor i sitt beteende med vänner och särskilt i ung ålder är autismen svår att upptäcka. Pojkar med autism drar sig oftare undan och vill vara för sig själva, vilket blir lättare att urskilja.
En vanlig fördom om personer med autism är att de inte har några vänner. En flicka som leker med sina vänner tros därför inte kunna ha autism, säger Maria Bühler.
Vid adhd är den främsta skillnaden mellan flickor och pojkar att flickans impulsivitet kanske mest tar sig uttryck i känslomässig impulsivitet och en större ”pratighet”. Pojkarna med adhd är oftare tydligt mer utåtagerande, medan flickorna mer beskriver upplevelser av ”inre raseriutbrott”. Oftast är det mer accepterat att pojkar är mer utagerande än flickor, vilket för flickorna leder till inre raseriutbrott som skapar stor ångest och får dem att känna sig misslyckade. Utredningen är viktig för att förstå de svårigheter som upplevs i vardagen och minska den psykiska ohälsan hos flickorna.
Forskningen möter inifrånperspektiv
Maria Bühler träffar många flickor med NPF-diagnoser och har egen erfarenhet av hur svårt det kan vara att sätta en diagnos, speciellt om man är ny i sin arbetsroll. Hennes bok kombinerar därför forskning för de praktiserande och handfasta råd till anhöriga med fokus på vardagliga situationer. Hur påverkar flickans autism och adhd hennes vardag, skola, relationer och psykiska hälsa? Det återkommande segmentet ”Röster från föräldracirkeln” innehåller berättelser från andra anhöriga som kan ge stöd genom igenkänning hos läsaren. Boken fungerar som en guidebok där olika kapitel kan plockas fram vid behov.
Nyfiken på författaren?
Maria Bühler är legitimerad psykolog och specialist i neuropsykologi. Under sitt yrkesliv har hon arbetat med individer med inlärningssvårigheter och/eller olika former av problemskapande beteenden. Maria arbetar med att utreda barn och unga, handleda personal i olika verksamheter samt har en egen samtalsmottagning i Stockholm där hon tar emot föräldrar som vill ha stöd i sitt föräldraskap, och unga med npf.