Språklig sårbarhet i förskola och skola

Intervju med Barbro Bruce, Ulrika Ivarsson och Anna-Karin Svensson

I den reviderade upplagan av boken Språklig sårbarhet i förskola och skola – Barnet, språket och pedagogiken delar författarna Barbro Bruce, Ulrika Ivarsson och Anna-Karin Svensson nya insikter om betydelsen av undervisningens språkliga möjligheter. Med fokus på att komplettera det ensidiga perspektivet på barns och elevers språkliga förmågor och svårigheter, presenterar författarna begreppen språklig och pedagogisk sårbarhet. Boken är förankrad i ny forskning och uppdaterad i relation till aktuella läroplaner och styrdokument inom språk-, läs- och skrivfältet. Olika språk skrivs fram som resurs i lärandet och i undervisningens språkliga tillgänglighet.

En av förändringarna i den reviderade upplagan är den utökade synen på begreppet språklig sårbarhet. Hur har er syn på begreppet utvecklats?

– Genom att använda både ”i språklig sårbarhet” och ”med språklig sårbarhet” låter vi det sociokulturella och relationella perspektivet möta och komplettera det biologiska individperspektivet. Därutöver lyfter vi nu socioekonomiska och sociolingvistiska faktorer.

Hur ser ni idag på begreppet pedagogisk sårbarhet, och hur begreppet kan användas i praktiken?

– Pedagogisk sårbarhet sätter ljuset på lärarnas förutsättningar att undervisa språkutvecklande, vilket avgörs av skolans resurser, ledning och organisation. Förväntningarna på förskollärare och lärare är högt ställda samtidigt som deras möjligheter att räcka till för alla är en utmaning till följd av begränsade resurser. Diskussionen kring begreppet pedagogisk sårbarhet kan fungera som en utgångspunkt för kontinuerligt utvecklings- och förändringsarbete inom skolans verksamhet.

Den reviderade upplagan riktar sig till flera yrkesgrupper inom förskola och skola. Ni nämner också att boken även riktar sig till andra professioner än lärare. Hur kommer det sig?

– Alla yrkesgrupper inom förskolan och skolan har sina unika roller och ansvarsområden när det gäller att främja barns/elevers delaktighet, lärande och kunskapsutveckling. De kompletterar varandra förutsatt att de förstår varandra och kan samverka. En god början är att utgå från bokens konkreta exempel. För att kunna samverka måste även olika professioner som möter samma barn/elever, exempelvis pedagoger och logopeder, kunna kommunicera. Därför måste de ha en gemensam begreppsapparat som alla kan förstå och använda, vilket är något som ges i boken.

Det har även tillkommit ett nytt kapitel om barns/elevers rätt och möjlighet till delaktighet. Varför är just delaktighet viktig aspekt?

– Delaktighet är av stor betydelse för att barnen/elevernas ska kunna uppleva att deras erfarenheter och språk accepteras, värderas och används i den pedagogiska verksamheten. Språket i en språkligt tillgänglig undervisning fungerar därigenom som en nyckel till erkännande och delaktighet.

Slutligen, hur ser ni att begreppet sårbarhet kan integreras i språk-, läs- och skrivundervisningens didaktik?

– Genom att skapa lust- och meningsfulla möten med skriftspråket från tidig literacyutveckling kan upplevelsen av språklig sårbarhet förebyggas. På så vis kan ett fortsatt läs- och skrivintresse främjas i samverkan med skolbiblioteket och med hjälp av multimodala och digitala resurser i undervisningen.

Den andra upplagan av Språklig sårbarhet i förskola och skola – Barnet, språket och pedagogiken erbjuder en uppdaterad och fördjupad förståelse för de komplexa utmaningar som pedagoger och andra yrkesgrupper inom förskolan och skolan möter i deras arbete med språkutveckling och lärande. Boken vänder sig till förskollärare, lärare, specialpedagoger, speciallärare och logopeder – verksamma såväl som studerande – samt till alla inom elevhälsa och med ledar­ansvar.