Boken Digitala metoder i humaniora och samhällsvetenskap får FMSK:s pedagogiska pris

Hallå där Fredrik Mohammadi Norén och Johan Jarlbrink, redaktörer för Digitala metoder i humaniora och samhällsvetenskap som är den första boken på svenska som introducerar digitala metoder för studier av historia och samtid. Boken har dessutom vunnit 2022 års pedagogiska pris som Föreningen för Svensk Medie- och Kommunikationsforskning (FMSK) delar ut.

Hur fick ni idén till att skriva denna bok?

– Det var flera saker som fick oss att skriva boken, berättar Johan. Vi har själva arbetat inom flera forskningsprojekt där vi använt olika digitala metoder och samtidigt uppmärksammat att dessa metoder ofta saknas i metodlitteraturen. Vi har också handlett en hel del uppsatsstudenter som velat testa digitala redskap, men som varit lite vilsna. Det har inte funnits så många metodtexter att sticka till dem, och ännu färre på svenska. Det har saknats texter som riktar sig mot studenter på grundnivå.

– Vi har också fått en hel del förfrågningar från andra lärare om tips och gästföreläsningar, säger Fredrik. Vi har märkt att det finns ett intresse, och att även många lärare är lite vilsna. Vi ville skriva en bok som även riktar sig till lärare och forskare som vill skaffa sig kunskaper inom området.

Finns det några risker eller problem med att man numera kan undersöka gamla forskningsfrågor med nya digitala metoder?

– Jovisst, flera. Särskilt när man arbetar med stora datamängder och programvara som inte är helt genomskinlig och greppbar, menar Fredrik. Ibland är det svårt att se skillnad på ett intressant resultat och ett felaktigt resultat. Det är mycket som kan gå snett och man vet inte alltid vad som påverkar utfallet. Då är det viktigt att göra upprepade försök, testa med kompletterande metoder och till exempel göra närläsningar för att se om resultatet verkar rimligt.

– Ett annat problem kan vara att metoderna premierar vissa typer av material och forskningsfrågor – sådana som är lättillgängliga och relativt enkla att undersöka digitalt. Det är mycket man missar om man bara undersöker det som är digitalt och med specifika metoder, säger Johan.

– Och boken förespråkar på intet vis att det enbart är digitala metoder studenter och forskare ska använda i fortsättningen, påpekar Fredrik. Snarare att digitala metoder bör ingå i metodarsenalen och användas när det är lämpligt.

Vilka är de viktigaste fördelarna med de digitala metoder ni beskriver i boken?

– För det första så är det ett ganska stort spektrum av metoder som författarna skriver om och olika metoder är bra på olika saker, menar Johan. Mer etnografiska och kvalitativa metoder med inriktning mot digitala material har ofta den fördelen att de tar hänsyn till det digitalt mediespecifika som man ofta annars förbiser. Ett exempel är kapitlet i boken som introducerar metoder för att undersöka spel. Narratologiska analyser av datorspel bör rimligen ta hänsyn till den spelarinteraktion som driver berättelserna framåt och i olika riktningar. Här skiljer sig spel från traditionella berättelser i text och rörlig bild.

– Kvantitativa metoder som använder programvara för att processa data har andra fördelar, säger Fredrik. Här är inte minst storskaligheten en fördel, möjligheten att analysera såväl övergripande mönster som små detaljer i stora material.

Vilka tankar eller lärdomar vill ni att läsarna ska ta med sig efter att ha läst boken?

– Man ska bli nyfiken och inspirerad att testa och göra egna undersökningar, säger Johan. Samtidigt ska man ta med sig att alla metoder har begränsningar, det gäller såklart även – och inte minst – metoder för storskalig dataanalys.