Att kommunicera vetenskap 

Intervju med Bengt Johansson och Marie Demker

Forskning och vetenskap har högt förtroende i det svenska samhället. Universiteten och den högre utbildningen står stadigt när vindarna med konspirationsteorier och fabricerade fakta blåser. En av förutsättningarna för att det ska förbli så är att forskare fortsätter att dela med sig av sina forskningsresultat och söka olika former av samverkan med andra aktörer i samhället. Men hur kan man utveckla förmågan att kommunicera vetenskap? Vi har ställt några frågor kring detta till Marie Demker och Bengt Johansson som är författare till den nyutkomna boken Att kommunicera vetenskap – Forskaren och omvärlden.

Vad inspirerade er att skriva boken Att kommunicera vetenskap?

– Forskningskommunikation är viktig för universitetens legitimitet och kreativitet, säger Marie Demker. I det samhälle vi lever utgörs allt mer av våra liv av medialiserade upplevelser och kontakter. Det kändes angeläget att skriva boken då utvecklingen och möjligheten att nå många med kvalificerad kunskap ökar. Vi har arbetat med dessa frågor, på olika sätt, i undervisningen i många år och har förstått att efterfrågan på kurser och handledning i kommunikationsfrågor har ökat.

– Jag har alltid sett en utmaning i att kunna berätta om forskning för människor utanför akademin, att levandegöra forskning – det har varit viktigt för mig, berättar Bengt Johansson. Vi har också båda mött forskare som är tveksamma till att prata med journalister och där vi upplever att många har bristande kunskap om hur journalister tänker och hur medier fungerar. Kan vi bidra till att forskare kan kommunicera med journalister på ett sätt som både lyfter fram ny forskning och gör bra journalistik har vi lyckats.  

I boken betonar ni vikten av att kommunicera vetenskap på ett tydligt och engagerande sätt. Vilka tips eller strategier skulle ni ge till forskare som vill förbättra sin kommunikation med allmänheten?

– Mina tips är att tala med kollegor som har erfarenhet och att träna – träning ger färdighet, säger Marie. Men framför allt – berätta av lust, då känner publiken det. Marie lyfter också strategin att hålla dig på trygg mark inom områden du känner till och behärskar väl.

– Sedan handlar det om att kunna byta perspektiv, att utgå från sin publik, menar Bengt. Det brukar hjälpa att tänka sig att de som lyssnar är precis lika smarta som du är, men de har inte all expertkunskap som du har. Utmaningen handlar ofta om att översätta det vetenskapliga abstrakta språket till ett mer konkret språk, med exempel och andra ord. Det är både svårt och roligt att hitta metaforer eller bilder som kan förklara forskning på ett begripligt sätt.

Ett av syftena med att sprida forskningsresultat är att öka allmänhetens förståelse för vetenskapliga rön och deras betydelse för samhället. Vilka utmaningar ser ni med att kommunicera vetenskap till allmänheten och hur kan man övervinna dem?

– Det gäller att höras i bruset, men samtidigt inte underskatta alla de sub-publiker som är intresserade av just dina intressen, säger Marie. Att prata för alla innebär oftast att prata för ingen alls. Fila på perspektiven, vässa teserna, räds inte att komplicera men var försiktig med att trassla in dig.

– Jag tycker man ska tänka på att inte dra för långtgående slutsatser av forskningsresultat, att ha täckning för det man säger, säger Bengt. Blir forskare allt för drivna i att anpassa sig till mediernas logik finns det också en uppenbar risk att rubriker och citat vässas för hårt. Det handlar om att vara intressant, men alltid bottna. Det får man aldrig göra avkall på som forskare.

I boken tar ni upp det allvarliga problemet med hat och hot mot forskare som försöker kommunicera vetenskap till allmänheten. Vad skulle ni rekommendera en forskare att göra om de upplever hot eller hat som ett resultat av sin kommunikation av vetenskapliga rön till allmänheten?

– Är man anställd ska man alltid underrätta närmaste chef och gärna den som är säkerhetsansvarig på arbetsplatsen, säger Marie Be säkerhetsavdelningen om råd och tips (och efterkom dem). Håll din chef och eventuellt säkerhetsansvarig underrättad om engagemang som du tror kan skapa hot eller hat. Och rent konkret, ha alltid en laddad mobil med dig och berätta för din familj om du känner oro. Ju fler man är som delar på bördan desto lättare blir den. Det är viktigt, även om det kan vara svårt, att inte ta det som sägs personligt.

– Universiteten är stora och starka organisationer och det är helt centralt att vi stöttar våra forskare, påtalar Bengt. Vi enskilda forskare måste också stärka våra nätverk, stötta varandra och visa kollegialitet om vi ser att andra forskare utsätts för hat och hot. Sedan är det en bra idé att tänka på vilka konsekvenserna kan bli av att ställa upp på en intervju eller publicera något. Vilka reaktioner kan jag få? Vad gör jag om mailboxen fylls med arga mail och jag som person beskrivs negativt i kommentarsfälten i sociala medier? Har man tänkt igenom vad reaktionerna kan bli är det ofta lättare att hantera dem än om de slår ner som en blixt från en klar himmel.

Fotograf: Johan Wingborg