Folkrätten i svensk rätt
Intervju med Annika Nilsson
Sammanfattningsvis har vi i vårt bidrag visat att folkrätten är grundläggande i svensk miljörätt, även om den inte alltid explicit nämns...
Annika Nilsson är en av flera kapitelförfattare till Folkrätten i svensk rätt och har tillsammans med Brita Bohman skrivit ett kapitel om folkrätten i svensk miljörätt. I denna intervju berättar hon om folkrättens betydelse för utveckling av den moderna miljörätten och miljörättens inverkan på och av mänskliga rättigheter.
Folkrätten har varit avgörande i utvecklingen av den moderna miljörätten och är fortfarande på flera sätt relevant för miljörätten ur svenskt perspektiv. Jonas Ebbesson beskrev en gång i ett vänboksbidrag med titeln Lex pernis apivoris, om hur en migrerande fågel – bivråken – som varje år flyttar mellan Sverige, Kontinentaleuropa och Afrika, korsar gränser för olika rättsordningar och deras tillämpning. Budskapet var och är att det inte räcker med att skydda fågeln genom nationella regler eller beslut – som att inrätta ett naturreservat i Sverige. Bivråken är en gemensam angelägenhet – en common concern of humankind. Miljörätten och och vår text tar sitt avstamp i den för miljörätten grundläggande förutsättningen att varken naturmiljön i sig (liksom bivråken i Ebbessons text), eller miljöstörningar och konsekvenserna därav bryr sig om jurisdiktioner, landsgränser eller andra gränsdragningar av administrativ karaktär. Det krävs ett internationellrättsligt samarbete och skydd på flera nivåer och i samverkan.
Den moderna miljörätten har växt fram inte minst i internationell samverkan, framför allt från 1970-talet och den banbrytande Stockholmskonferensen 1972, och idag har vi en omfattande och mångfacetterad internationell miljörätt. Genom den internationella miljörätten har de grundläggande miljörättsliga principerna som också utgör grunden för vår svenska miljörätt växt fram och etablerats. Principer som försiktighetspricipen, förorenaren betalar (PPP), eller den helt grundläggande sedvanerättsligt grundande ”no harm”-principen. Den senare står just nu i centrum för ICJ:s offentliga hearings i de ”advisory proceedings” gällande staters ansvar gällande klimatförändringarna – där frågan är om en handfull staters ansvar för de katastrofala konsekvenser som sker och kommer att ske, i inte minst de önationer som kommer att försvinna när havsnivåerna stiger.
Vi noterar i vårt bidrag också hur grundläggande mänskliga rättigheter grundat i folkrätten, blir alltmer centrala och påverkar miljörätten – och vice versa. Miljörättsliga kontexten påverkar mänskliga rättigheter dels som legitimt skäl till inskränkningar, dels genom en omtolkning av etablerade mänskliga rättigheter som rätten till liv, hälsa, hem och privatliv. Det har i många år argumenterats för etablering av grundläggande mänskliga rättighet till miljö, men det har visat sig svårt att komma framåt i det. I stället har det skett en stark utveckling av processuella rättigheter på miljörättsområdet – rätt till information, deltagande och rättslig prövning osv.
I vår artikel illustrerar vi folkrätten i svensk rätt med hjälp av tre olika områden: biologisk mångfald, miljöprocess och processuella rättigheter, samt klimat. Ett par övergripande observationer är:
- EU-rätten är viktig i genomförandet av folkrätten. EU är ofta också part i folkrättsliga traktater mm, och då folkrätten implementeras i EU-rätten så regleras mer preciserade och konkreta regler. Detta innebär också att medlemsstaterna ställs under krav på effektivt genomförande, med allt vad det innebär av EU-rättsliga genomförandemekanismer. Det betyder därmed att EU-rätten bidrar till att stärka folkrättens genomslag i svensk rätt. Detta ser vi i alla tre illustrerande rättsområden. Inom biologisk mångfald, klimat men även gällande processuella krav och rättigheter så utgör folkrätten ofta grunden för de EU-rättsliga regleringarna och får då betydelse i tolkning och tillämpning på nationell nivå.
- Grundläggande mänskliga rättigheter är viktiga aspekter i miljörättsliga sammanhang, och här får folkrätten ett centralt inflytande. Processuella rättigheter till information, deltagande, rättslig prövning har också kommit att alltmer utgöra viktiga pådrivare och en viktig del av reglering och kontrollsystem. De senaste tidens klimatprocesser är goda exempel på det.
Sammanfattningsvis har vi i vårt bidrag visat att folkrätten är grundläggande i svensk miljörätt, även om den inte alltid explicit nämns (men kanske borde den det?). Vi noterar hur svensk miljörätt utvecklats i kölvattnet av den internationella miljörätten, hur den vilar på grundläggande värden och principer med grund i folkrätten, samt hur folkrättsliga normer ligger till grund för mycket av den materiella miljörätten. Därtill har grundläggande mänskliga rättigheter kommit att få allt större betydelse i och för miljörätten. Folkrättsligt material blir därmed av betydelse för tolkning och tillämpning av svensk miljörätt och den svenska juristen behöver vara medveten om den folkrättsliga kontext som omgiver svensk miljörätt.
Detta stickprov ur boken hoppas jag kan tjäna som en illustration om hur boken i sin helhet kan bidra till förståelsen av relationen mellan folkrätten och den svenska rätten i praktiken. Vi har kommit samman från olika juridiska discipliner och kontexter för att ge olika perspektiv på den gemensamma frågan om hur folkrätten kommer in i den svenska rätten. Resultatet är denna bok, som ger läsaren en variation av berättelser på temat och att det på så vis kan bidra till ny förståelse av folkrätten i svensk rätt – i ett nytt decennium.
