Kooperativt lärande lyfte klassrummet

Det var mer eller mindre av en slump som läraren Pernilla Lundh Sandgren i Bälinge skola först kom i kontakt med kooperativt lärande. Sedan dess har hon arbetat aktivt med arbetssättet och sett hur övningar som ”Hör vi ihop?”, ”Inre-yttre cirkel” och ”Huvuden ihop!” ger större arbetsglädje och låter fler elever bli sedda i klassrummet.

Bälinge skola är en landsbygdsskola med 400 elever strax utanför Uppsala. Här arbetar Pernilla Lundh Sandgren som klasslärare i årskurs 1-3. I sin yrkesroll söker hon ständigt efter sätt att utvecklas och det var så hon förra sommaren för första gången stötte på begreppet ”kooperativt lärande”.

– Jag började läsa bloggen på kooperativt.com och lockades av tankarna kring inkludering och arbetsro. Det dyker upp mycket flugor inom pedagogiken, som ibland känns konstruerade. Men det här kändes mer som ett nytt sätt att tänka. Jag blev nyfiken och ville lära mer.

Sagt och gjort. Pernilla gick en workshop och skaffade mer material om kooperativt lärande. Och efter höstlovet satte hennes förstaklassare igång med det nya arbetssättet. Snart såg Pernilla skillnader i förhållandet mellan barnen i klassrummet, och mellan barnen och läraren. Istället för handuppräckning där bara en kan svara på lärarens fråga fick eleverna träna på att lära varandra, bland annat genom en s k lärkompis.

– Vi har fått en bättre sammanhållning i klassen och det nya arbetssättet ger självförtroende genom att kunna hjälpa andra. Men det är förstås en utmaning för mig som lärare, att släppa kontrollen en aning. Jag har fått en ny syn på mitt jobb, kan man säga.

Som stöd använder Pernilla resurspaketet Kooperativt lärande i praktiken. Där finns en mängd förslag till verktyg och övningar som ger inspiration till undervisningen. En av övningarna som eleverna särskilt uppskattar är ”Hör vi ihop?”, som hon använder bland annat i engelska. Då kan halva klassen få lappar med namn på färger på engelska och hälften på svenska. Sedan får barnen gå runt i klassrummet tills de hittar kompisen de hör ihop med.

Till andra lärare som vill prova kooperativt lärande ger Pernilla tipset att läsa bloggen och de böcker som finns, både de praktiska och de teoretiska. Men också att inte ta för allvarligt på saken.

– Det handlar inte om antingen eller i det här arbetssättet. Vare sig elever eller lärare orkar arbeta kooperativt hela tiden. Det kan vara så enkelt som att inleda skoldagen med att prata med sin lärkompis om någon intressant fakta man har lärt sig.