Psykisk ohälsa i skolan
Media rapporterar att psykisk ohälsa hos ungdomar ökar och kanske tror vi oss veta vad detta beror på. Men lyssnar vi på vad ungdomarna själva har att säga om psykisk ohälsa? Magdalena Berger, specialpedagog och speciallärare, är aktuell med boken Psykisk ohälsa i skolan och svarar på tre snabba frågor.
Hur fick du idén till att skriva boken och varför var det viktigt att skriva den?
När jag rensade mitt förråd för någon månad sedan fann jag en gammal papperslapp. På lappen står det ”Någon gång ska jag skriva en ”upplysande” bok om hur man bemöter människor med psykisk ohälsa. Särskilt om de har akuta symtom. Det ska vara intervjuer”. Det kan ju låta ganska osympatiskt men jag tror jag var arg när jag skrev lappen och jag tror att ilska och frustration är en viktig drivkraft i mitt arbete.
Där och då skulle jag tro att idén till boken Psykisk ohälsa i skolan – Upptäcka, bemöta och åtgärda föddes. Jag ville skapa förändring, både när det gäller kunskap och attityder. Människors fördomar och brist på förståelse om psykisk sjukdom gjorde mig ledsen, arg och förtvivlad. Kanske har vi kunskap om och förståelse för att människor drabbas av utmattning, depression och ångest. Men bristen på kunskap om suicid, tvångssyndrom, psykoser och maniska skov har inte förändrats nämnvärt på senare år enligt mig.
Fanns det något under arbetet som förvånade dig särskilt?
Så jag fick ett ryck – som jag får ibland - och ringde Studentlitteratur och berättade att jag hade en bokidé. Förläggaren jag pratade med ställde frågor och jag förvånades över hur lätt jag kunde svara på dem: ”Vad har du för syfte med boken?” ”Vilken målgrupp?” Jag är ganska impulsiv och hade inte alls tänkt igenom det hela men svaren bara fanns där. Boken hade grott och fanns färdig i mitt huvud. Förläggaren var intresserad och bad mig skriva en synopsis.
En dag i september 2018 fick jag svar. Förläggaren gillade min idé som byggde på att ungdomarna skulle få berätta sin egen historia. De skulle genom intervjuer, samtal och egna ord få läsaren att förstå hur det var att som ung drabbas av psykisk ohälsa. Förlaget ville ge ut boken. Jag satt med mitt barnbarn på ett kafé och jag sa till honom ”Om du någon gång vill skriva en bok så är det bara att göra det, kom ihåg det”.
Vilka reaktioner har boken väckt?
Jag hade aldrig kunnat förvänta mig den enorma respons som boken har fått. En bok om psykisk ohälsa trodde jag på sin höjd skulle intressera elevhälsoteam och några lärare men så många människor har hört av sig efter att ha läst boken. Jag ville att den här boken skulle tala rätt in i hjärtat och det tror jag den har gjort. Det mest glädjande är nog att människor tycker att boken har gett dem så mycket insikt och gjort att de utvecklats som människor samtidigt som de upplever den som lättläst. ”Det är som att läsa skönlitteratur,” har flera sagt, ”som att höra dig prata”.
På releasefesten var det en bartender som vände sig till min son: ”Den skulle ju jag behöva, jag ska ju börja arbeta med ungdomar”. Men så fortsatte han: ”Fast den är nog för svår för mig.” ”Nej min mamma skriver så att alla fattar”, svarade sonen. Det var nog det bästa betyget jag kunde få.
