2E – När skolan blir lätt och svår på samma gång
Intervju med Pia Rehn
Att barn med ADHD och autism kan ha svårigheter i skolan är väl känt. De senaste åren har också elever med särskild begåvning uppmärksammats som en grupp i behov av anpassningar. Men vad händer med elever som är båda delar? När lärandet i skolan är något man kan, men ändå inte klarar? Med sin bok När det enkla ändå blir svårt vill Pia Rehn lyfta fram barnen som är exceptionella – på två sätt.
Begreppet 2E, twice exceptional, började användas i USA på 90-talet för att beskriva barn med exceptionellt hög intellektuell förmåga, som samtidigt har svårigheter på grund av t ex autism eller ADHD. För specialpedagogen Pia Rehn väcktes intresset för begreppet när hon mötte elever som inte passar in i mallen av antingen ”lätt för skolan” eller ”svårt för skolan”, utan klarar sig utmärkt i vissa ämnen och moment och inte alls i andra.
–Jag förstod att med de här barnen måste vi ha två par glasögon på samtidigt. Det finns elever med hög intellektuell kapacitet som bara glider igenom skolan utan problem, men också en grupp som mår sämre och sämre och inte alls klarar skolan som de skulle kunna göra. Jag upptäckte också att det inte fanns något skrivet om de här barnen i Sverige.
Enligt Pia Rehn är det typiska för 2E-elever att deras funktionsnedsättning leder till en inkonsekvent funktionsprofil. Till exempel kan en elev vara bäst i klassen i ämnen som upplevs intressanta, men långt under genomsnittet i andra.
Pia Rehn är magister i pedagogik och utbildad handledare med fördjupning i specialpedagogik. Hon har arbetat på bl a SPSM och är idag handledare i specialpedagogik i Botkyrka kommun. I Sverige är Pia en av få insatta i 2E och är en ofta anlitad föreläsare och skribent inom området.
För de här eleverna är skolan något man egentligen kan, men ändå inte klarar.
Otrygga relationer, svårbegripliga instruktioner eller känslan av meningslöshet kan vara hinder i lärandet. Vissa moment och miljöer, som grupparbeten, muntliga presentationer eller en bullrig slöjdsal, kan också vara svåra att klara av för ett barn med t ex autism. Gemensamt för många 2E-elever är att svårigheterna leder till lågt självförtroende och en kamp för att ens orka gå till skolan.
–Tyvärr är vår skola anpassad efter normtypiska elever, med tanken att samma typ av lärande passar alla. De här eleverna kan göra fantastiska saker om de får borra på djupet i kunskapen och lära på sitt eget sätt. Men skolans ytliga lärande, med lite om mycket, tillåter inte det. Dessutom sätter skolans betygssystem krokben för många av de här barnen från början. Det är i mycket fokuserat på just de förmågor de inte har.
Förutom att göra skolan mer anpassad till individuella behov ser Pia i sina samtal med 2E-elever att identifikation har stor betydelse. Många upplever att det är först när de får sin diagnos som livet kan ”levla upp” och de slipper känna sig udda och missförstådda. Hon berättar också om reaktioner från vuxna läsare som tyckt att boken varit känslomässigt tung att läsa.
–De skriver: ’Tänk om bara någon hade förstått det här när jag gick i skolan. Då kanske jag hade sluppit må så dåligt.’ Det är sorgligt.
