VAD, HUR och NÄR viktigt för högläsning i förskolan

Intervju med Maria Heimer

Att god tidig språkutveckling är avgörande för barns fortsatta skolgång är de flesta överens om – och att vuxnas högläsning är ett viktigt redskap för att nå dit. Undersökningar visar att långt ifrån alla barn får högläsning hemma, vilket gör förskolans roll desto viktigare. Med sin bok Den betydelsefulla högläsningen – med barn i förskolan vill Maria Heimer inspirera och ge vägledning i den viktiga högläsningen.

Att säga att Maria Heimers yrkesliv går i läsandets tecken är knappast en underdrift. Förutom en tjänst på 20 procent som skolbibliotekarie i Kävlinge kommun är hennes dagar fyllda av utvecklingsprojekt, föreläsningar och bokskrivande. Allt med samma mål: att gynna barns språkutveckling.

Hennes bok Den betydelsefulla högläsningen – med barn i förskolan har fokus på högläsning i förskolan, ett ämne som är mer aktuellt än någonsin. I den nya läroplanen för förskolan nämns högläsning specifikt som en del av förskolans undervisning och i samhällsdebatten är läsningens betydelse ett hett ämne.

– I dagens samhälle är barns läsförmåga oerhört viktig bland annat för att kunna förhålla sig källkritisk i flödet av information och för att klara sig på framtidens arbetsmarknad. Ja, för att över huvud taget kunna vara en livslångt lärande människa i ett demokratiskt samhälle. Därför har vi inte råd att vänta tills barnen börjar skolan, säger Maria.

Hon betonar vikten av att tidigt i livet komma i kontakt med olika typer av skrivna texter, berättande texter såväl som faktatexter. Vardagsspråket, det talade språket, mellan förskolepersonal och barn är också viktigt, men alltför begränsat i ordförråd för en välutvecklad kunskap i svenska.

VAD, HUR och NÄR är alla viktiga aspekter i ett strukturerat arbete med högläsning i förskolan, menar Maria. Vad gäller innehållet i högläsningen är planering och kontext två nyckelbegrepp.

– Det måste finnas en plan bakom vilka böcker man läser, så att man inte bara tar en bok från hyllan. Och det betyder också att det ska finnas tid för planering. Därför brukar jag inte heller rekommendera att barnen får ta med böcker hemifrån. Kunskapskontexten är jätteviktig.

Lika viktigt som texten är sammanhanget kring högläsningen. Maria rekommenderar små grupper om 4–5 barn. Det ger möjlighet att titta på bilder, ställa frågor och få förklaringar till svåra ord. Grupperna bör också sättas samman efter läsförmåga, inte ålder.

– Alltför enkla böcker gör att barnet inte utvecklas och för svåra gör att det blir kaos i hjärnan. En svårighetsgrad ett snäpp över läsnivån är ofta optimalt. Anpassning till individen är nyckeln, för en fyraåring utan svenskt språk kan en pekbok vara rätt början.

Tidpunkten för högläsningen är också viktig. Högläsning som avkoppling före vilan är helt okej, men det får inte ersätta den undervisande högläsningen när barnen är som piggast. Inte heller ljudböcker ser Maria som en möjlig ersättning för högläsning, utan enbart som ett komplement.

Men högläsning handlar inte bara om språkutveckling och undervisning. Det är också en källa till ren glädje och barn har ofta väldigt bestämda åsikter kring vad de gillar, avslutar Maria.

– Historier med upprepningar som är roliga och lite, lite läskiga brukar gå hem. Till exempel de norska böckerna om Bockarna Bruse i modern version, av författaren Bjørn Rørvik.