Ett undervisande förhållningssätt

Ett undervisande förhållningssätt innebär att förskollärare och förskolepersonal har ett lärandefokus i aktiviteter med barnen. Förhållningssättet bör finnas i såväl planerade pedagogiska aktiviteter som när personalen fångar barnens spontana händelser och upplevelser som lärandetillfällen i flykten.

Tre snabba frågor med Ann S. Pihlgren

Ann S. Pihlgren, fil.dr och forskningsledare vid Ignite Research Institute, har tidigare arbetat som lärare, rektor, förvaltningschef, kvalitetsutvecklare, universitetslektor, skolpolitiker, studierektor och varit ansvarig för fritidslärarutbildningen vid Stockholms universitet. Ann har barns tänkande, språk och samspel som huvudsakligt forskningsintresse.

Hur startade ditt intresse för språkutveckling i förskolan?
Jag har själv en bakgrund som språklärare på lågstadiet med barns språkutveckling som huvudintresse. När jag senare blev förskolechef och därefter forskare kom jag att intressera mig för barns tidiga språkutveckling och vikten av den.

Varför är det viktigt att arbeta med språkundervisning i förskolan?
– Språket är grunden för tänkande och därmed för all avancerad kunskap. Språket sätter handtag på barnens verklighet och gör det möjlight för barnet att kommunicera, tänka och förstå nya kunskaper. Det är helt enkelt grundläggande!

Har du något lyckosamt exempel från förskolan där pedagogiken använts?
– Det finns många goda exemepl. Ett som jag kommer att tänka på är en högläsningssituation med de yngsta barnen, där förskolläraren läser Max lampa av Barbro Lundgren. För att 1-2 åringar ska hänga med i förloppet uppmuntrar förskolläraren dem att själva pröva det som Max gör i berättelsen: De sträcker sig efter lampan, låtsas ramla och förstår plötsligt vad det är som händer i berättelsen.