Kooperativt lärande tar steget in i förskolan

Kooperativt lärande har under de senaste åren spridit sig som en löpeld i svenska klassrum. En av de drivande bakom utvecklingen är Niclas Fohlin, lärare och medförfattare till böckerna Grundbok i kooperativt lärande och Kooperativt lärande i praktiken. Inspirerad av sin mans arbete började Lisa Fohlin tillämpa samma principer i sitt arbete som förskollärare, med fantastiska resultat. Och nu arbetar de tillsammans för att sprida idén om kooperativt lärande även för de yngsta barnen.

Kooperativt lärande som arbetssätt i skolan har fått mycket uppmärksamhet de senaste åren. Med hjälp av strukturerade processer och övningar lär barnen av varandra, som grupp och som ”lärkompisar”, som ett alternativ till enskilt arbete och handuppräckning. Många lärare kan vittna om både starkare resultat och bättre sammanhållning i klasserna.

Niclas Fohlin är förskollärare, grundskolelärare F–9 och specialpedagog. Hans intresse för kooperativt lärande som undervisningsform startade för ungefär 10 år sedan. Till en början utan att han ens visste om det själv.

– Man brukar dela in undervisningsformer i två huvudtyper: traditionell, med fokus på lärargenomgångar och progressiv där eleverna är mer aktiva. Jag har alltid jobbat med progressiva former och fått bra resultat. När andra lärare började fråga om råd läste jag på och insåg att det jag sysslade med var det man internationellt kallade ”cooperative learning”. Det fanns inte som begrepp i Sverige då, säger Niclas.

Sedan dess har Niclas Fohlin fortsatt sitt arbete med kooperativt lärande, i egen undervisning, i föreläsningar och som författare. Samtidigt ledde diskussionerna hemma vid köksbordet till att hans fru Lisa blev intresserad av att testa principerna bakom kooperativt lärande i sitt eget arbete som förskollärare.

– Jag tänkte att istället för att ha ämnesfokus som i skolan borde kooperativt lärande kunna användas med socialt fokus för de yngsta barnen. Som att lära sig att turas om eller dela med sig. Istället för lärkompisar fick varje barn en ”superkompis”, som vi bytte efter ett par veckor. Sedan tränade vi på saker som att ställa frågor till varandra och att tillsammans bestämma förmiddagens lek, säger Lisa Fohlin.

"Barnen började umgås över ålders- och intressegränser och även de tysta barnen fick sin röst hörd."

De positiva resultaten kom snabbt, säger Lisa. Barnen började umgås över ålders- och intressegränser och även de tysta barnen fick sin röst hörd på ett helt annat sätt än tidigare. Sammanhållningen i barngruppen blev starkare och när något barn behövde hjälp kom alla barnen direkt, istället för att vänta på någon vuxen.

Enligt Niclas och Lisa är kooperativt lärande som gjort för förskolans nya läroplan, där mycket fokus ligger på sociala färdigheter. Det är också ett kraftfullt verktyg för förskolans uppdrag i demokratisk fostran. Just nu arbetar de tillsammans med såväl en bok som en föreläsning om kooperativt lärande i förskolan, för att fortsätta sprida budskapet.

– Vi uppmanar alla i förskolan att våga prova. Det tar lite tid i början och det kan vara svårt att veta ”hur”. Men det finns material och verktyg i arbetssättet som gör det enkelt att komma igång.