En hållbar utveckling börjar i förskolan

Intervju med Ingrid Pramling Samuelsson och Per Dahlbeck

Vi måste lära oss att se alla dimensioner av hållbarhet och att bjuda in barnen till våra verkliga samhällsproblem. Möt två författare som tror att en hållbar utveckling blir möjlig först när vi involverar barnen på riktigt.

Ingrid Pramling Samuelsson har varit ordförande för OMEP (Världsorganisationen för Förskolebarns utbildning) som består av 73 länder. Hon är också professor i förskolepedagogik på Göteborgs universitet och aktuell med boken Förskolans arbete med hållbarhet.

Ingrid önskar både att vi ska lära oss att se hållbarhet ur ett globalt perspektiv och bli bättre på att koppla ihop de olika delarna.

– Hållbarhet är inte ett eget ämne som blir aktuellt när man är i naturen och tittar på myror, man behöver koppla det till vad som händer med djuren som ett resultat av exempelvis klimatförändringar. Hållbarhet ska finnas med i helheten, hela tiden – med alla sina dimensioner. Att tänka och fundera bortom här och nu!

De etiska värdena är en väsentlig del i hållbarhetsarbetet som handlar om barns rättigheter, om att lösa problem och kommunicera, menar Ingrid Pramling Samuelsson.

– Förskolan är ett kollektiv och vi behöver dra nytta av det. Barn lär sig i gruppen, tillsammans och av varandra, säger hon. Just förmågan att lösa problem tillsammans börjar i förskolan.

En som håller med om det är Per Dahlbeck, utvecklingspedagog på Pedagogisk Inspiration i Malmö och tidigare universitetsadjunkt i utbildningsvetenskap vid Fakulteten för lärande och samhälle på Malmö Universitet. Hans senaste bok Hållbar utbildning för en hållbar utveckling handlar just om att involvera barn och unga i dagens komplexa utmaningar och göra dem delaktiga i samhället.

– När vi jobbar med FN:s Agenda 2030 finns ju otroliga möjligheter att bjuda in barnen. Om vi vuxna ska uppnå de 17 globala målen måste vi låta barnen arbeta med det från första stund.

I och med coronapandemin tycker han att vi uteslutit barnen ur diskussionen.

– Det är ett stort misstag. Barn lever ju i samma värld som vi och har rätt att få sina röster hörda, att få sätta spår och att få göra skillnad. För att kunna uttrycka sig måste de få kommunicera på fler sätt än genom tal och skrift. När vi låter barn filma, teckna, leka, bygga, göra musik och dansa får vi höra röster som vi aldrig annars fått ta del av.

Han hänvisar till nationell och internationell forskning som visar på att ett pluralistiskt lärande som både berör och utmanar, ger effekt på livet och påverkar hur man blir som vuxen.

– När vi bjuder in barn till verkliga utmaningar får vi både fantastiska idéer och kan se att deras lärande får effekt på lång sikt. Min vision är att om man vill veta vad som pågår i ett samhälle ska man gå till förskolorna och skolorna – för där jobbar vi med just det, säger Per Dahlbeck.

Ingrid håller med.

– Vi får inte vara rädda för att vi kanske skrämmer barnen när vi pratar om hållbarhet. Det finns ingenting vi inte kan prata om med barn – det handlar bara om hur vi pratar om det.