Utvecklingsstrategen som vill skapa bättre balans i skolan

Intervju med Helen Viebke

På väg hem från skolavslutningen i årskurs tre med sitt första betyg tittade nioåriga Helen Viebke på sin mamma och sa: Jag ska bli lärare. Och så blev det. De senaste 30 åren har Helen rört sig genom skolvärlden, som bland annat lärare, rektor, verksamhetschef och just nu som utvecklingsstrateg i Åstorp. Rollerna har varit många, men hennes drivkraft har alltid varit densamma – barns och elevers lärande och utveckling.

I rollen som utvecklingsstrateg i Åstorps kommun är Helen Viebke en resurs som många ska dela på. Hon har strategiskt uppdrag för såväl förskola, grundskola och vuxenbildning. Det handlar om att omvärldsbevaka, analysera, lyfta fram strategiska vägar framåt och stödja olika processer på olika nivåer med fokus på att våra lärmiljöer utvecklas.

– Mitt jobb är att ständigt zooma in och zooma ut. Från de övergripande målen till detaljer i praktiken och tillbaka igen. Jag är en katalysator, energigivare och verktygslåda på en och samma gång, säger Helen.

Att Helen Viebke har mycket i sin verktygslåda råder inget tvivel om. Hennes långa erfarenhet i många olika roller ger henne en god förståelse för vilka frågor som är viktiga. Hon har också samlat på sig kunskap som certifierad Coach, NLP Trainer och genom utbildningar i bland annat icke-verbal kommunikation och teaching excellence. Att stötta ledarskapet på alla nivåer i samtliga verksamheter ser hon som en av hennes viktigaste uppgifter.

– Ofta är det jag som bromsar i förändringsprocesser, när verksamheten vill för mycket på en gång. Vi har mycket ambitiösa skolledare och pedagoger i Åstorp. Förändring tar tid och det är viktigt att de inblandade hinner ta ägandeskap över processen.

På frågan om vad som är skolans största utmaning just nu tvekar Helen inte på svaret. Det är barn och ungas psykiska mående. Allt fler och allt yngre barn mår dåligt, med stressade föräldrar hemma och stressade lärare i skolan. Det måste förändras, annars finns inga förutsättningar för politikernas krav på ordning och reda och högt satta kunskapsmål, menar hon.

– Vårt fokus måste vara på att verka för lärare i balans som har energin och tiden att skapa goda lärmiljöer tillsammans med eleverna. När jag var lärare kunde man ta tjänstledigt ett år för att kompetensutveckla sig och även prova något annat yrke. Det kanske inte vore en dum idé att återinföra för att fördjupa kompetenser och få tid att reflektera.

Sin egen inspiration och utveckling får Helen genom att omvärldsbevaka, läsa och ha intressanta dialoger med skolledare, pedagoger, forskare och skolkunniga människor. Just nu handlar det mycket om hur man får till en verksamhet på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet och hur man tillsammans med kollegorna kan utforska och förbättra verksamheten. Bland hennes förebilder finns Martin Lackéus som bland annat forskar om värdeskapande lärande i skolan, ledarskapsteoretikern Stefan Söderfjäll och John Steinberg, som skrivit flera böcker om ledarskap i klassrummet.

– Jag tror på att personlig utveckling sker genom hela livet. Jag vill aldrig sluta lära mig nya saker och prova nya sätt att göra saker. Att alltid ställa frågor och söka svar, avslutar Helen.