Tre snabba frågor till Mats Alvesson och Susanne Lundholm

Hej Mats Alvesson och Susanne Lundholm, ni har skrivit boken om Skolans mål och ledarskap – rektor som maskinist, flipperkula och målsökande missil. Boken bygger på en studie av rektorers vardagsarbete.

Vad visar er studie, leder rektorer mot målen?

Vår studie visar att man kanske i första hand är flipperkulor och maskinister, snarare än målsökande missiler. Flipperkulemetaforen står för benägenheten att hela tiden följa de olika signaler och styrande inslag från olika håll som utmärker vardagsarbetet, medan rollen som maskinist mer tar fasta på att få skolmaskineriet att fungera utan alltför mycket av gnissel och avbrott. Det blir mer en fråga om att fixa och dona än att ha högtflygande och övergripande mål i sikte. Med det målsökande arbetet blir det inte så mycket i vardagen, mer än enstaka möten om skolutvecklingsprojekt. Så här är väl också chefsliv rent generellt, men genom reflektion och aktiva val kan det målrelevanta arbetet få större utrymme, samtidigt som flipperreaktionerna minskar. I vår bok tillhandahåller vi stöd för sådan reflektion, med utgångspunkt i den rektorspraktik vi har studerat.

Så vad vill ni säga till skolledare i fråga om ledarskapet?

Till att börja med vill vi lyfta fram följarskapets betydelse. I skolans värld pratar man mycket om pedagogiskt ledarskap men i princip aldrig om pedagogiskt följarskap, som ju är förutsättningen för ledarskap. Utan följarskapet blir det en fråga om ett misslyckat ledarskapsförsök, inte ledarskap i meningen en något så när fungerande interaktion, där den överordnades påverkansförsök går hem och ger en effekt på tänke- och arbetssätt, värderingar, identitet, prioriteringar eller vad nu ledarskapet syftar till. Det är också viktigt att förstå hur eleven påverkar ledarskapsrelationer i skolan. Rektorer ser sig ofta som en företrädare för eleverna. Egentligen är det ju elevernas lärande rektorer företräder, men eleven är inget passivt objekt i skolan. I styrdokumenten skrivs de fram som subjekt, med rätt till inflytande över sin utbildning, vilket kan försvåra relationen mellan lärare och rektor och därmed ledarskapet och följarskapet.

I boken beskriver ni rektorer som troende, vad innebär det?

Att tro är ett sätt att förhålla sig till det ”ovetbara” och tro är en viktig komponent i allt kunskapsarbete, som ju kännetecknas av mångtydighet. Mångtydighet betyder att man inte säkert vet vilka arbetssätt som leder till goda resultat och att resultaten kan vara svåra att bedöma. Dessutom fungerar olika arbetssätt olika bra för olika personer och i olika situationer. I skolans arbete, liksom inom annat kunskapsarbete, kan man alltså sällan veta med säkerhet, utan man måste ha en viss tilltro till de egna arbetssätten. Detta får dock inte ske på bekostnad av kritisk reflektion och här ligger rektorer i farozonen. Det är nämligen svårt att kritiskt reflektera och tänka självständigt när man som skolledare drunknar i standards, policies, regleringar, professionskoncept, ideologi och framgångsformler. Dessutom lider man som rektor av hög arbetsbelastning och är utsatt för mycket press och kritik från omvärlden. Risken är då överhängande att man slutar tänka själv. Att man låter sig fångas i vardagens karusell och förlitar sig på att allt blir bra, så länge man följer framgångsrecept och styrdokument. Sådan blind tro kan skapa en känsla av ordning och trygghet i en bökig värld och verka motiverande. Men givet målträngseln i skolan måste rektorer orka, våga och klara av att förhålla sig aktiv i sitt arbete – att kritiskt reflektera över vad man ägnar sig åt och vad som bäst gagnar skolans primära mål – elevers utveckling och lärande.

Nyfiken på författarna?