Tre snabba frågor till Hilmar Thór Hilmarsson

om boken Svart bälte i svåra samtal

Hur skiljer sig den här boken från andra böcker om svåra samtal?

Boken är en av de första att sammanfatta forskning om svåra samtal och samtidigt visa på praktisk tillämpning. Ett helt avsnitt ägnas åt exempeldialoger som visar hur återkommande, svåra situationer kan hanteras. Allt från medarbetare som inte sköter sina uppgifter, skvallrar eller kränker andra, till känsliga situationer som att någon luktar illa eller har missbruksproblem. Du får lära dig att förbereda och strukturera samtalet. Men framför allt får du som läsare stöd i att hantera de känslor och motsättningar som är kännetecknande för svåra samtal. Detta sker via empati, och i boken får du lära dig hur du aktiverar din empati, för att på så vis lugna och kommunicera en grundläggande respekt för den du samtalar med.

Hur har ”metoden” som du beskriver i boken kommit till?

Jag hade en anställning som enhetschef och märkte att svåra samtal var en utmaning för mig som ledare. De krävde ett annat sätt att samtala än vad jag hade lärt mig – än vad jag själv förmedlade i mina böcker och utbildningar. Jag märkte också att många av mina kollegor hade stora svårigheter. Flera påpekade exempelvis att en eller flera medarbetare kunde ”ta över” i verksamheten, om man som ledare inte lyckades med sina svåra samtal. Jag blev därför nyfiken på vad skickliga ledare gör i svåra samtal. Jag pratade med flera skickliga ledare och sökte också artiklar inom området. Ämnet fascinerade mig och jag kom fram till att det behövdes en bok inom området. 

Du menar att empati är centralt för vår förmåga att genomföra svåra samtal. Berätta mer!

I ett svårt samtal så tycker parterna olika i en viktig fråga och det uppstår känslomässiga reaktioner. Dessa reaktioner är ett försvar; ett aktiverande av vårt hotsystem så att vi blir inställda på flykt och kamp. Det går inte att ”mötas” i ett samtal med någon som är i försvar, eftersom hotsystemet blockerar alla ingångar till samarbete. När vi visar empati på ett äkta sätt, i bemärkelse att vi verkligen bryr oss om den vi möter och vill hjälpa, då skickar vi en mängd ”vänlighetsignaler”. Blicken utstrålar värme och rösten blir vänlig. Det här är primitiva signaler som signalerar att ”vi är vänner” och kan samarbeta. Detta skapar trygghet i situationen, vilket gör det möjligt att samtala-samarbeta också kring svåra frågor. Deltagare i mina utbildningar uttrycker ofta att de känner sig starka på riktigt när de lyckas aktivera ”den kraftfulla empatin”. Man kan också förvånas över att det är förhållandevis lätt att lära sig att hitta den kraftfulla vänligheten, som i förlängningen gör oss bättre på att genomföra svåra samtal.