Fokus på lärande viktigt även i resursskola

Intervju med Sofia Walka

I arbete med elever i behov av särskilt stöd får fokus på lärandet inte hamna i skymundan av omsorg och mående, betonar Sofia Walka som är rektor för en resursskola i Höganäs.

Det var bara ett och ett halvt år sedan som Höganäs kommun öppnade Pålstorpsskolan, en kommunal resursskola med plats för ungefär 25 elever mellan årskurs ett och nio. Tidigare, när kommunens skolor hade nått vägs ände i anpassningar, samlades elever i behov av särskilt stöd istället i en central särskild undervisningsgrupp.

– Men det blev ju tillfälliga placeringar och bestod av elever med olika hemskolor. Varje rektor och respektive elevhälsa hade fortsatt ansvar för respektive elev. Det blev väldigt många inblandade och inte långsiktigt för eleverna, säger Sofia Walka, som är rektor på Pålstorpsskolan.

Den som däremot får en plats här, har den tills vidare, berättar hon.

– Eleven skrivs in hos oss, får sin ordinarie skolplacering här och det är jag som rektor som har ansvaret för eleven genom hela skolgången. Vi har dessutom en egen elevhälsa på skolan som är kopplad just till våra elever.

Att erbjuda en egen resursskola är det långt ifrån alla kommuner som gör i dagsläget. I många år har den svenska skolan dominerats av ett förhållningssätt som bygger på inkludering, det vill säga att elever med särskilda behov inte ska skiljas ut och sättas i särskilda klasser och skolor. I stället ska undervisning anpassas så att den kan möta alla elever, oavsett förutsättningar.

– Det är en bra tanke. Vi tar heller inte emot någon förrän den egna skolan har provat allt annat som står till buds. Men när det inte räcker, då finns vi som nästa alternativ. Många av våra elever har haft det så svårt att de inte kunnat gå i skolan alls tidigare.

På Pålstorpsskolan är undervisningsgrupperna små och det är alltid minst två lärare i varje grupp om sex till sju elever. Dessutom, förklarar Sofia Walka, är lärmiljön också anpassad. De flesta elever på Pålstorpsskolan har någon form av neuropsykiatrisk funktionsvariation, npf, och mår oftast bäst av ett minskat flöde av intryck och stimuli.

– När lärarna planerar för undervisningen behöver de både se till gruppen, men också detaljplanera utifrån varje individ. Vi individanpassar också i princip all form av material. Visst är det resurskrävande att bedriva denna skola, å andra sidan får man tänka på vad eleverna annars hade kostat samhället och vilka konsekvenser av lidande det kunde ha blivit.

En utmaning är att även som personalgrupp ständigt vara samspelt. På Pålstorpsskolan är eleverna i extra behov av särskilda ramar, rutiner och att signalerna är lika från alla håll.

– Det gör att vi inte kan ta saker på volley på samma sätt som man kan på andra skolor. Vi behöver vara överens i allt vi gör.

Sofia Walka är noga med att såväl hon själv som hennes medarbetare ska följa med i ny forskning och metodutveckling. Hon ser sig som lyckligt lottad med en mycket kompetent och kanske extra engagerad medarbetarstab. Ändå är det extra viktigt på just en resursskola att ständigt påminna om skolans lärandeuppdrag.

– När man jobbar med npf-elever är det lätt att hamna i omsorg och elevers mående. Men vårt främsta uppdrag är utbildning. Läroplaner och kunskapskrav är de samma som i vilken grundskola som helst, vi har inte lägre krav här.

Hon tycker att det arbetet är fantastiskt – ingen dag är den andra lik. Kommande månader står nu den relativt nystartade skolan inför att hitta sin alldeles egen väg och framtidsvision – det som ska vara signum för just Pålstorpsskolan.

– Hur varje dag blir har mycket att göra med elevernas dagsform, vad som har hänt i undervisning, på fritid eller raster. Vi ser varje dag att vårt arbete gör skillnad för våra elever. Det är otroligt givande.