Tre frågor till Gezim Isufi

Hur ser vardagen ut i en förskola präglad av mångfald?

Tyngdpunkten i de olika exemplen som jag belyser i Att styra förskolan med värdegrund ligger i att se och lyfta mångfalden som något positivt och inte som ett hinder. Att både våga se skillnaderna och nyfiket och respektfullt möta och bemöta olikheterna och att betrakta de yttre olikheterna men närma oss varandra via de inre likheterna. Vi behöver lära varandra och framför allt barnen att olikheter är en tillgång och innebär möjligheter. Förskolan är en offentlig arena där barnen möter, upptäcker och lär känna andras sätt att leva. Det är en plats där barnen förbereds för ett liv i ett internationellt och globalt samhälle och därför behöver förskolan medvetet arbeta aktivt mot fördomar och stereotypa föreställningar trots att det inte alltid är lätt. Det handlar om att kunna se alla människors lika värde och försöka identifiera fördomar och stereotypa föreställningar som ligger i vägen och hindrar oss från att närma oss varandra med respekt.

Du skriver om ditt första möte med förskolan i Sverige – hur var det?

Jag började arbeta på en förskola direkt efter gymnasiet, jag var 19 år och hade bott i Sverige i fem år. Att flytta till ett nytt land och möta en ny främmande kultur är inte enkelt – det är inte bara miljön och nya seder som kan vara svåra att förstå utan även enkla vardagssituationer. Den första kulturella krocken jag stötte på i arbetet var när jag nöp barnen i kinden som en gest att jag tyckte om dem, tills en kollega sa till mig att inte göra det eftersom det skulle kunna uppfattas fel och i värsta fall skulle jag bli anmäld för kränkande behandling. Detta blev en chock för mig och jag hade ingen att prata med om det. Som barn hade jag aldrig gått på förskola så förskolans värld var okänd för mig. Ibland är det lätt att tro och ta för givet att alla agerar utifrån samma värderingar, men våra värderingar synliggörs i mötet och kommunikationen med varandra. Mina personliga erfarenheter har fått mig att inse hur viktigt det är med ett reflektionsforum där pedagoger får möjlighet att prata om kulturella skillnader och likheter med varandra, detta är i sin tur en förutsättning för att skapa en förskola med gemensam utgångspunkt.

I ditt kapitel kan man läsa om vikten av fler män i förskolan, kan du berätta mer?

I Sverige är cirka fyra procent av de anställda i förskolan män. Det innebär att vi ur ett kompetensförsörjningsperspektiv endast rekryterar från hälften av befolkningen. Barnen får därför inte möjlighet att möta mångfald utifrån kön. I boken ger jag exempel som handlar om olika kulturella traditionella fördomar och stereotypa föreställningar om manligt och kvinnligt. Till exempel var det vanligt förr med önskemål från vårdnadshavare om att männen inte skulle byta blöja på deras barn. Sedan fyra år tillbaka är dessa önskemål inte längre vanliga, de senaste åren har vi inte haft ett enda sådant önskemål från vårdnadshavare på vår förskola. Detta tycker vi är fantastiskt och det finns säkert många olika förklaringar till varför det har blivit så men jag har identifierat två viktiga anledningar. Den första är att i mina verksamheter har vi en hög andel män anställda, detta var ett medvetet mål som jag och min ledningsgrupp satte upp, både utifrån ett rekryteringsperspektiv och med tanke på mångfald. Med en hög andel män anställda har vi lyckats normalisera att män arbetar på en förskola. Den andra avgörande anledningen tror vi har att göra med vår gemensamma vision som vi kallar barnens värld. Visionen belyser allas lika värde oavsett religion, kön och etnicitet. Detta kan man läsa mer om i boken och man kan även lyssna på Spotify och Youtube – sök på ”Barnens värld”, den finns både som dikt och sång.