Språkutveckling som lever kvar och gör skillnad
Intervju med Ann S. Pihlgren
I en språkutvecklande förskola spelar pedagogerna en central roll. Men hur får de förutsättningar att bli bättre på att lära ut och skapa en stimulerande miljö för barnen? En stor del bottnar i förskolans ledarskap som pekar ut språkutvecklingens riktning och ramar.
Ann S. Pihlgren är doktor i pedagogik och mångårig forskare inom didaktik samt barns tankeutveckling och samspel. Hon menar att språkutveckling är förskolans viktigaste uppdrag.
– Utan språk kan du inte tänka särskilt avancerat. Det påverkar det sociala livet och dina möjligheter att vara delaktig i demokratin, säger Ann.
I förskolans läroplan står det att varje barns språkutveckling ska stimuleras och utmanas. För att omsätta ett språkutvecklande arbete i praktiken behöver förskolans personal få rätt förutsättningar av ledningen.
– Planera när det ska ske, hur det ska gå till och vilka som ska delta. Det kan vara enkla grejer som att avsätta tid och se till att den är schemalagd. Annars kommer det inte bli av, då är det alltid något annat som kommer emellan.
Välj en egen väg
Undvik också att hoppa på snabba trender, identifiera först vad som behövs för att förbättra språkutvecklingen i den egna verksamheten.
– Förskola och skola är rätt trendkänsliga. Man tänker: ”om alla håller på med en viss sak kanske det är det vi ska göra”.
Om man till exempel har pekat ut högläsning som en aktivitet behöver man utföra det på rätt sätt för att få effekt.
– Att bara läsa högt för barnen kommer inte att leda till särskilt mycket. Man behöver istället initiera högläsning där barnen diskuterar innehållet. Då kan man få starka språkutvecklande värden.
Det är viktigt att våga göra fel, för när man gör fel upptäcker man ofta hur man ska göra rätt. Därför är det viktigt att bygga en kultur där man vågar prova sig fram.
Kollegialt lärande
För att sätta igång ett språkutvecklande arbete förespråkar Ann vad som övergripande brukar kallas för kollegialt lärande. Hon liknar det vid den gamla arbetarrörelsens klassiska studiecirklar.
– Gruppen träffas, har läst in sig på ett visst material i förväg och får tid att prata och tänka, för att till slut gå tillbaka till verksamheten och prova nya saker. Det är ett långsiktigt och förståelseförändrande arbete som kräver att arbetslaget får tid att sitta ner i lugn och ro, kanske varannan eller var tredje vecka.
Följ upp och utvärdera vad som ger bäst effekt, sedan är nyckeln att få de språkutvecklande arbetssätten att leva kvar i verksamheten. Där spelar förskolans ledning en viktig roll.
– Forskning visar att ett starkt ledarskap i utvecklingsarbeten är oerhört betydelsefullt. Som rektor kan man gå ut och titta om personalen faktiskt gör vad man har kommit överens om. Man behöver inte göra det ofta, det kanske räcker med någon gång om året.
Viktigt att våga göra fel
Språkutveckling är en process och det är inte säkert att det alltid blir rätt från början.
– Alla försöker sitt bästa och alla kan misslyckas. Det är viktigt att våga göra fel, för när man gör fel upptäcker man ofta hur man ska göra rätt. Därför är det viktigt att bygga en kultur där man vågar prova sig fram.
