Sätt fokus på språket

Intervju med författarna till Förskolor i förändring samt Språkfrämjande arbete i förskolan

Låt literacy genomsyra verksamheten och satsa på att bygga ordförråd. Glöm inte ”att räva” − och bojkotta läsvilan! Nu berättar två nya böcker hur du bäst arbetar språkfrämjande i förskolan.

Alla förskolor arbetar med språk – och varje dag görs ett viktigt jobb.

− Förskolan är helt avgörande för barns litteracitetsutveckling. Det är den kanske viktigaste kompensatoriska arenan för barns jämlika villkor i utbildningsmaskineriet, säger forskarna Ulla Damber och Lena Randevåg, som har skrivit boken Förskolor i förändring.

− Språket utvecklas som mest under barnets första år och förskoletiden är väldigt viktig både för att bygga upp språkets grundläggande delar och för att utveckla och förstå språkliga mönster och strukturer. Att medvetet möta barn i samspel och att arbeta aktivt med ordförråd skapar goda förutsättningar för att sedan möta målen i grundskolan, säger Matilda Gniste och Lina Öinert, båda legitimerade logopeder och författare till boken Språkfrämjande arbete i förskolan.

Båda författarparen besöker regelbundet förskolor, för forskning eller samråd kring språk. Och, menar de, många pedagoger uppfattar språkliga aktiviteter som abstrakta. Men det går att koka ner literacyperspektivet till konkreta, roliga aktiviteter.

Literacyperspektivet är som bekant brett och handlar i stort om att delta i ett socialt sammanhang, där läsande, skrivande och språkande tillsammans med andra är en naturlig del. I förskolan handlar det också om att väcka barnens lust och nyfikenhet på vad skriftspråk kan erbjuda och genom begreppet emergent literacy kan pedagoger stärka barns språkliga medvetenhet.

− Erbjud miljöer där barnen får rita, skapa, leka, möta sagor, berättelser och böcker. Här handlar det inte om specifika ”språkstunder”, utan att medvetna förskollärare med goda kunskaper tar vara på de funktionella och språkliga situationer som förekommer under en dag, säger Ulla Damber.

− Lekskrivande är en viktig del av barns tidiga litteracitet. När barnet själv får välja, så är det vanligt att lekskrivande med egna eller påhittade symboler är det första steget i utforskandet av det meningsbärande symbolspråket och där kan ju både det latinska och andra teckensystem ingå. Barn har ju saker de vill berätta, även innan de kan skriva, säger Lena Randevåg.

Vilka är era bästa tips för språkfrämjande arbete i förskolan?

− Utrota läsvilan och läs istället på bästa sändningstid. Ha dialog under läsningen och framför allt reflekterande samtal efteråt. Lusten och glädjen i mötet med berättelser kan det aldrig bli för mycket av. Givetvis ska alla språk välkomnas, säger Ulla Damber.

− Skapa föränderliga och inkluderande läsmiljöer där barns egna upplevelser kan kopplas till berättelsen. I läsmiljöerna vi besökt har vi fått ta del av hur en variation av uttrycksformer används som grund för samtal, språkande, drama och estetisk verksamhet, säger Lena Randevåg.

Logopederna Matilda Gniste och Lina Öinert ser gärna att pedagoger blommar ut i språket.

− Öka exponeringen av nya ord och var inte rädd för svårare ord. Genom att få höra ett ord många gånger lär man sig ordets innebörd och kan börja använda det själv. Vi brukar säga att det inte finns några svåra ord, det finns bara nya ord, säger Matilda Gniste.

− Att ”räva” är ett jättebra sätt att få busa med barnen och som samtidigt fungerar språkfrämjande. När du rävar så kan du göra något lite oväntat eller tokigt och invänta barnets reaktion. Du kan till exempel låtsas att du tror att barnets stövel är din egen och inte kan förstå varför den inte går på foten, börja gå baklänges eller att låtsas leta efter något som är mitt framför er. Många gånger gör man de här sakerna som pedagog, men man kanske inte är fullt medveten om att de är bra språkfrämjande arbetssätt, säger Lina Öinert.