Så möter du barn med särskilda behov i förskolan

Intervju med Elisabeth Nilsson Jobs 

Tänk dig en förskola med fyra avdelningar. I var och en av dem går 25 barn. Bland dessa hundra barn kommer ungefär 13 procent ha någon typ av utvecklingsneurologisk funktionsnedsättning och en till två barn ha autism. 

– Behov av särskilt stöd är regel snarare än undantag och därför är det något alla förskolor bör budgetera för, säger Elisabeth Nilsson Jobs, som nu kommer med boken Autism ur ett utvecklings-perspektiv. 

Boken har sin utgångspunkt i utvecklingspsykologin och spaltar tydligt upp vad som betraktas som typisk utveckling och vad som räknas som autistisk utveckling. 

– Autistiska barn har en långsammare och mer begränsad social utveckling än typiska barn. Hur långsamt, varierar mycket och kan även bero på hur den generella utvecklingsnivån ser ut. Hos många fortsätter utvecklingen upp i vuxen ålder även om den social förmågan kommer att förbli begränsad på olika sätt, säger hon. 

Förutom långsam social utveckling, kännetecknas även autism av att barnet visar så kallade begränsade och repetitiva beteenden som kan handla om olika rörelser, att titta nära på saker eller specialintressen.

Elisabeth Nilsson Jobs har gått igenom den akademiska litteraturen efter autistiska beteenden och funnit att så gott som alla beteenden också återfinns i den typiska utvecklingen. 

– För att lära sig upprepar barnet rörelser och aktiviteter och utforskar sin omgivning mycket noga. Barn behöver också bete sig inflexibelt ibland för att förstå sig på hur saker och ting hänger ihop i omvärlden. Men medan beteendena avklingar tidigt hos typiska barn, kvarstår de mycket längre och är starkare hos autistiska barn.

Hur kan förskolepedagoger lära sig känna igen autistiska beteenden hos barn? 

– Barn följer en typisk utvecklingskurva och har du ett barn på 18 månader som inte söker ögonkontakt, inte vill dela upplevelser med andra och kanske istället intensivt och på egen hand utforskar saker, bör du vara observant. 

Hur kan pedagoger agera?

– Som pedagog kan du göra mycket. Börja med att observera barnet på ett systematiskt sätt och notera hur barnet uppträder och fungerar. Utifrån din observation kan du alltså ge barnet rätt stöd, vilket är guld för barnet. Tala med kollegor om det du ser och gör upp strategier för hur ni bäst ger stöd till barnet. Utgå från barnets förutsättningar, men även den fysiska miljön. Vissa ändringar och anpassningar kan göras direkt – för andra krävs mer resurser. 

– Du kan även parallellt tala med föräldrarna om att barnet behöver mötas på ett annat sätt eller har andra behov än de flesta andra barn och att en bra idé är att kontakta BVC.

Hon hoppas att boken kan bli en handbok som lär pedagoger att känna igen autistiska beteenden. 

– Förskolan har en extremt viktig roll för att främja barnets utveckling. En pedagog som ser, förstår och känner barnet är oerhört betydelsefull för barnets utveckling. Det kan handla om att förstå när barnet behöver gå undan en stund från samlingen eller om att hjälpa till med barnens turtagning. Sådant kan gör stor skillnad i barnets liv, menar Elisabeth Nilsson Jobs.