Dyk djupare i hållbarhetsfrågor

Intervju med Marit Olanders

Hur tar man hållbarhetsfrågorna längre än till att plocka skräp? Och hur gör man för att låta barnens nyfikenhet styra? Det undersöker förskolläraren och tidigare journalisten Marit Olanders i boken Hållbarhet och egenmakt i förskolan.

Det är inte lätt, det stora begreppet ”hållbarhet”. Under sina år som yrkesverksam förskollärare hade Marit Olanders själv tänkt mycket på hur hon och kollegorna kunde jobba med det, konkret på barnens nivå och utifrån deras nyfikenhet.

– Det är ju ett jättestort ämne, med många olika perspektiv. Hur tar man sig an det i tider av ständiga klimat-alarm, utan att barnen känner vanmakt?

Marit Olanders tog varje vår med sina barngrupper ut på skräpplockarrundor. Ofta kände många av barnen ett så pass stort ansvar efter några gånger, att de sedan så fort de vistades i offentliga miljöer ville ha med sig en påse och plocka i.

– Det kan också bli fel, att ansvaret liksom skulle hamna på barnen. Det är knappast de som kastar fimpar och ölburkar. Jag tänker snarare att vi vuxna måste vara föredömen, i allt vi gör. Och samtidigt ge barnen möjlighet att skaffa sig relationer till naturen och upptäcka artrikedomen. Vet man att det finns tusentals olika sorters växer och insekter, så förstår man varför vi behöver vara rädda om alla, menar Marit Olanders.

Sedan några år undervisar hon på förskollärarprogrammets kurser om naturvetenskap och teknik på Malmö universitet. Många förskollärare, både blivande och redan verksamma, efterfrågar inspirerande och konkreta exempel, vid sidan om teorin. Marit Olanders sätt att möta det var att i sina föreläsningar ofta återkomma till en och samma förskolas gedigna hållbarhetsarbete, avdelningen Regnbågen på Carl Gustafs förskola i Malmö. Där pågick tvååriga projekt som fick växa och fördjupas, utifrån barnen.

– Jag tänkte: Det här projektet borde någon skriva en bok om. Och insåg att den personen var jag själv.

Dessutom hade Marit Olanders länge saknat handfast litteratur om hållbarhet att sätta i händerna på sina studenter.

– Men jag ville bredda begreppet och fokuserar lika mycket på egenmakt, motsatsen till vanmakt. Såväl barn som vuxna ska känna hopp och kraft. Det spelar roll hur var och en av oss agerar och barnen har makt att påverka nutiden och framtiden.

Förutom Carl Gustafs förskola i Malmö, som läsaren får följa genom ett projekt med den återvunna staden, har Marit Olanders även besökt en samisk förskola i Nordnorge.

– Samer jag hade träffat hade en närmare relation till naturen än vad som är vanligt i den västerländska kulturen.

Vi har mycket att lära av dem och det finns även med en teoretisk text om detta.

Verksamheten på avdelningen Stubben på den kommunala uteförskolan Stock och Sten i Pildammsparken i centrala Malmö finns också med och därutöver har flera forskare kompletterat Marit Olanders texter med egna kapitel, för att boken ska få ett teoretiskt ramverk.

– Hållbarhet är en av de största framtidsfrågorna. Självklart berör det förskolebarn, men det kan även vara skrämmande. Det blir ju de som ärver jorden av oss. Som förskollärare behöver vi vara rustade med verktyg för att våga jobba med temat tillsammans med barnen, på djupet.