Så ger vi barnen språkets gåva i förskolan

Intervju med Maria Heimer och Maria Ohlsson

Få arbetsuppgifter i förskolan är lika betydelsefulla som att stötta och stimulera barnens språk. Boken Språka för livet tar upp nycklar och strategier för att göra språkutvecklingen till en naturlig och integrerad del i förskolan.

Maria Heimer och Maria Ohlsson träffades när de arbetade ihop vid den centrala barn- och elevhälsan i Staffanstorp. De har båda uppdrag i förskolan och möter både barn som har kommit långt i sin språkutveckling och barn där språk av olika anledningar blir ett hinder.

– Språket är så oerhört angeläget. Att få utveckla språk och kommunikation är en demokratisk rättighet som lägger grunden för barnens sociala samspel, lek och lärande, säger Maria Ohlsson. 

I boken skriver författarna att medvetenhet är ett nyckelord. En medveten pedagog uppfattar och bejakar inte bara ord och meningar utan även icke-verbal kommunikation som gester och tecken. Och en medveten pedagog använder sitt eget språk för att ge barnen nya ord.

– Vi vuxna behöver hela tiden vara aktiva med att benämna och berika barnens språk. Man kan inte förvänta sig att barnen ska producera ord själva som de inte hör och får till sig, säger Maria Ohlsson. 

Högläsningens viktiga roll 

Barn behöver upprepning innan de kan tillägna sig nya ord. I boken beskriver författarna regeln om minst tre, det vill säga att nämna det betydelsebärande ordet minst tre gånger. 

– Vi tar upp ett exempel med pedagogen Karin och barnet Lukas. När Lukas leker i sandlådan tittar han plötsligt upp mot himlen där några gäss flyger förbi. Karin fångar hans blick och inleder ett samtal. ”Ser du gässen? Gässen flyger på himlen. Och hör du hur gässen låter?” Hon badar honom i språket utan att han har gjort mer än att rikta sin blick, säger Maria Heimer. 

Högläsning i förskolan bidrar väsentligt till språkutveckling om man använder rätt metoder och tillfällen. I boken förespråkar författarna det som kallas dialogisk högläsning. Genom att engagera barnen i samtal före, under och efter högläsningen fördjupas deras intresse och förståelse. 

Författarna uppmuntrar också till att göra så kallade inferenser. De tar ett exempel från en ny barnbok, Frekes fot av Pija Lindenbaum. 

– I boken har Freke tappat sin ena röda sko. När skon blir upphittad säger Freke att det är fel sko. Men hur kan Freke veta det? Då måste barnen titta på bilderna och själva bedöma om det är fel färg och form. Barnen får diskutera vad som står mellan raderna och fylla i tomrummen, berättar Maria Heimer. 

Språka hela dagen 

Bokens titel har en dubbel innebörd. Den syftar på att förskolan med ett språkstimulerande arbete lägger grunden för barnens livslånga lärande. Titeln är samtidigt en uppmaning till alla pedagoger: språka allt vad ni kan – språka för glatta livet! 

– Ha roligt och ta vara på alla stunder. Det behöver inte vara planerat, utan språkandet sker lika mycket i det spontana. Att sätta ord på det man ser och upplever tillsammans med barnen kan man göra hela dagen, säger Maria Heimer.