Med klassrummet fullt av Krumelurkul
Det är en vanlig onsdag i klass 2 på Slottsvångsskolan – eller kanske ändå inte. Det finns en glad förväntan i luften redan när barnen droppar in vid åttatiden.
– Jag kunde nästan inte sova inatt, säger en kille i grå huvtröja.
– Varför det? undrar läraren Susanne Barregren.
– För att Torsten Bengtsson ska komma hit! Det är så stort!
Torsten Bengtsson är författare till Krumelurkul, det läromedel i svenska som klassen använt sedan de började ettan. Och att mycket av elevernas vardag kretsar kring Otis, Luna och alla deras påhitt är tydligt genom allt från ordflätor och ordförrådsblad på tavlan till en gigantisk spindel i ett hörn. Ett av barnen visar stolt upp klassens akvarium, där guldfiskarna Sim, Sam och Sum bor, precis som hemma hos Otis.
Svensklektion med Otis och Luna
Men innan Torsten dyker upp finns en hel del att göra. Man ska sjunga klockan, som varje morgon: ”Klockan är åtta, fem över, tio över, kvart över åtta”, och alla barn klämmer i. Schemat för dagen ska gås igenom och sedan är det svenska. Klassen har just läst kapitel 16 i Krumelurkul, om dagen då Otis och Luna har en pulkatävling.
Susanne delar in barnen i fyra grupper som får arbeta med varsitt blad. Överst på bladet finns en illustration ur Krumelurkul, och nu ska barnen skriva en mening eller två om vad som händer i bilden.
– Skriv att Otis och Luna går i snön! säger en kille.
– Nej, jag vill skriva att de går till grillplatsen, säger en av tjejerna.
Snart har gruppen enats om vem som ska skriva och vad, och efter några minuter är det dags att rotera. Nästa grupp läser vad som står på pappret och fyller på med något nytt. Till slut har alla grupper skrivit på alla papper. Susanne sätter upp bladen på tavlan och några elever får läsa upp texterna.
Karusellen – att lära tillsammans
Övningen kallas Karusellen och är ett exempel på kooperativt lärande i praktiken. Alla elever har läst boken, men på olika nivåer. Karusellen är ett sätt för dem att hjälpa varandra att tolka och förstå berättelsen samtidigt som de tränar på att skriva och läsa tillsammans. Detta är bara en av många idéer ur lärarhandledningen som Susanne använder.
– Vi har gjort den här övningen en gång förut och nu förstod de bättre hur de skulle göra. Den är särskilt användbar i en klass som den här, där barnens bakgrund och svenskkunskaper ser väldigt olika ut. Många av idéerna och övningarna som står i lärarhandledningen passar inte bara i svenska, de går att göra i många ämnen, säger Susanne.
Är det då svårt att hitta rätt nivå på läseböckerna – det finns ju tre olika?
– Nej, de får prova, och ibland säger de till själva att de vill byta, säger Susanne. Jag märker ganska snabbt vad de klarar och vad de behöver för utmaning.
Mystik, historia och ovanliga husdjur
Efter rasten har spänningen i klassrummet skruvats upp till max. Och där kommer han ju till sist, författaren till Splejserien, böckerna om Erik och alla de andra favoriterna. Hela 150 titlar har det blivit sedan Torsten Bengtsson sadlat om från lärare och specialpedagog till författare på heltid.
Torsten fångar genast barnens intresse. Med lugn och närvaro berättar han om historiska händelser och mystiska platser som inspirerat till de spännande böckerna. Och när det blir dags att prata om Krumelurkul spricker barnen nästan av otålighet att få ställa frågorna de förberett.
– Har du något eget husdjur eller favoritdjur? vill flera av barnen veta.
– Jag har haft en hund en gång, svarar Torsten. Och när jag skrev första boken om Krumelurkul så besökte jag ett Tropikarium i Malmö som hade både en Örjan och en Siv.
Klassen förstår genast vad Torsten menar. De har nämligen själva varit på Tropikariet i Helsingborg och träffat alla Lunas husdjur, de som envisas med att försvinna. Men bokens illustrationer avslöjar att de finns i närheten…
Spänning och humor i vardagen
Krumelurkul innehåller tolv berättelser uppdelade på dubbelt så många kapitel, alla med en cliffhanger som triggar nyfikenheten. Dessutom adderar Veronica Ljunglöfs underfundiga illustrationer en extra nivå av berättande och
läsförståelse till Otis och Lunas vardagsäventyr.
– Jag skrattade så när Luna inte kunde hitta Örjan, fast han var med på varenda bild! säger en pojke som verkligen gillar Krumelurkul.
Läsningen har även inspirerat honom att skriva egna berättelser på fritiden.
– Det är mycket fantasi. Speciellt när jag lyssnar på musik får jag många tankar i huvudet om vad jag ska skriva, säger han.
Torsten rundar av sitt klassbesök med att läsa upp ett nyskrivet kapitel från treans Krumelurkul. Det som börjar som en vanlig promenad med hunden leder till att Otis och Luna möter varelser från rymden. Eller…? Klart är i alla fall att Susanne och klassen kan se fram emot massor av skoj att läsa och jobba med även nästa termin. Kanske blir det ytterligare ett djur i samlingen?
